Avskrivningar i bokslutet enligt K2 och K3

Avskrivningar i bokslutet – vad K2 och K3 vill lösa

Alla aktiebolag ska upprätta årsredovisning enligt årsredovisningslagen och följa Bokföringsnämndens normering, K2 eller K3. FAR beskriver K2 som ett förenklat regelverk för de flesta mindre aktiebolag. K2 är mer ”mallat” än K3: årsredovisningen blir enklare att upprätta, men valmöjligheterna är färre.

FAR kallar K3 huvudregelverket. Det ska som huvudregel användas av större aktiebolag, och även vissa mindre aktiebolag måste tillämpa K3. K3 har mer omfattande regler och större utrymme för individuella bedömningar, men är mer komplext.

I bokslutet märks skillnaderna främst på fyra punkter: hur nyttjandeperioden bestäms, när avskrivningen börjar, om komponentavskrivning används och hur immateriella tillgångar hanteras. Regelverket styr därför både årets avskrivningsbelopp och vad som ska dokumenteras.

K2 för aktiebolag finns samlat i Bokföringsnämndens allmänna råd BFNAR 2016:10. Avskrivning är enligt 4 kap. 4 § årsredovisningslagen en systematisk periodisering av en tillgångs avskrivningsbara belopp över dess nyttjandeperiod, så kallad planenlig avskrivning.

Nyttjandeperiod och avskrivningsbara belopp i K2 respektive K3

Årsredovisningslagen definierar inte nyttjandeperiod. Den säger att anläggningstillgångar med begränsad nyttjandeperiod ska skrivas av systematiskt över perioden. Företaget måste därför själv fastställa nyttjandeperiod och eventuellt restvärde för att räkna fram årets avskrivning.

BAS anger att K2 definierar nyttjandeperioden som den period företaget räknar med att använda tillgången. Formuleringen gäller både materiella och immateriella tillgångar. K2 har dessutom schablonregler för vilken nyttjandeperiod som får användas.

I K3 avser nyttjandeperioden för materiella anläggningstillgångar den period tillgången förväntas vara tillgänglig för ett företags användning. K3 tillåter också att nyttjandeperioden bestäms som antal tillverkade enheter som väntas bli producerade med tillgången.

Trots olika formuleringar skriver BAS att de inte kan förstå att nyttjandeperioden ska tolkas olika mellan regelverken. Enligt BAS torde nyttjandeperioden vara företagets bedömning av under vilken period tillgången används, oavsett K2 eller K3. När K3 tillämpas på immateriella tillgångar finns dock en särskild begränsning som K2 saknar.

K2 har schablonregler för nyttjandeperioden. En sådan schablon är att avskrivningstiden fem år får användas på alla typer av inventarier.

Skillnader i avskrivningsregler mellan K2 och K3

När avskrivningen börjar – en skillnad som påverkar första årets bokslut

BAS anger att K2-avskrivning ska börja det räkenskapsår tillgången börjar användas. För en materiell tillgång enligt K3 ska avskrivningen i stället börja när tillgången är redo att användas.

K2 utgår från faktisk användning, medan K3 utgår från möjligheten att använda tillgången. Om en tillgång är färdig att använda innan den faktiskt tas i drift kan K3 därför ge tidigare avskrivningsstart än K2.

I bokslutet påverkar skillnaden årets avskrivning direkt. Tidigare start enligt K3 ger avskrivning redan innevarande räkenskapsår; K2 skjuter i stället starten till året då tillgången börjar användas. Kontrollera vid bokslutet vilken tidpunkt ert regelverk kräver och när tillgången togs respektive kunde tas i bruk.

BAS formulerar skillnaden som att K2 startar det år tillgången tas i bruk, medan K3 startar när en materiell tillgång kan tas i bruk.

K2: förenklade avskrivningar och schablonmässiga val

FAR beskriver K2 som mer ”mallat” än K3, med färre valmöjligheter. En förenkling är att avskrivningstiden fem år får användas på alla typer av inventarier. Det ger en enhetlig avskrivningsberäkning och minskar behovet av individuella bedömningar.

BAS anger att komponentavskrivning är förbjuden i K2. Hela tillgången ska vara en avskrivningsenhet.

FAR anger att K2 inte tillåter redovisning av egenutvecklade immateriella tillgångar som tillgång. Utgifterna kostnadsförs i stället. De ingår då inte i avskrivningsunderlaget och ingen planenlig avskrivning görs på dem.

K2 har färre periodiseringar. Inkomster och utgifter som var för sig understiger 5 000 kronor behöver inte periodiseras.

K3: komponentavskrivning och individuella bedömningar

BAS anger att K3 kräver komponentavskrivning under vissa förutsättningar. Det är aldrig förbjudet att komponentavskriva enligt K3. I K2 är komponentavskrivning däremot förbjuden.

För en byggnad kan K2 skriva av hela byggnaden som en enhet. K3 kan i stället kräva uppdelning i komponenter med olika nyttjandeperioder. Komponenter kan vara delar med olika livslängd, till exempel stomme, fasad eller installationer, och varje komponent får egen avskrivningstid.

I bokslutet påverkar komponentindelningen årets avskrivningsbelopp. Olika nyttjandeperioder för komponenterna ger andra årliga avskrivningar än en enda avskrivningstid för hela byggnaden. K3:s individuella bedömningar gör att avskrivningsplanen behöver dokumenteras och följas upp.

Immateriella tillgångar – särskilt känsliga i K3

BAS punkt 18.18 i K3 säger att nyttjandeperioden för en immateriell anläggningstillgång som följer av avtalsenliga eller andra juridiska rättigheter inte får överstiga den period som avtalet eller rättigheterna omfattar. Om perioden kan förlängas ska förlängningsperioden ingå endast om det finns belägg för att företaget kan förlänga avtalet utan betydande utgifter.

K2 har ingen särskild skrivning för immateriella tillgångar. Där gäller den allmänna formuleringen att nyttjandeperioden är den period företaget räknar med att använda tillgången. BAS påpekar att det är svårt att hävda att en tillgång som följer av avtalsenliga eller juridiska rättigheter ska användas under en annan period än överenskommelsen.

FAR anger att K2 inte medger aktivering av egenutvecklade immateriella tillgångar. I K3 får utgifter för egenutvecklade immateriella tillgångar redovisas som tillgång när kriterierna är uppfyllda. För K3-företag kan utgifterna ingå i avskrivningsunderlaget; i K2 kostnadsförs de direkt.

Vid bokslutet behöver K3-företag dokumentera avtalstid, juridiska rättigheter och belägg för eventuella förlängningsperioder för att fastställa nyttjandeperioden. För K2-företag är frågan i stället om utgiften får aktiveras.

Vem får eller måste tillämpa K2 respektive K3 från 2026?

Enligt Bokföringsnämnden får vissa företag, oavsett storlek, inte längre tillämpa K2 för räkenskapsår som inleds efter den 31 december 2025. De ska i stället tillämpa K3.

Kravet gäller bostadsrättsföreningar och bostadsföreningar. Det gäller också företag som har eller under räkenskapsåret har haft en eller flera filialer i utlandet.

Vidare gäller det företag som har eller under räkenskapsåret har haft kryptotillgångar. Undantag finns för företag som endast någon enstaka gång har använt eller tagit emot kryptotillgångar som betalningsmedel, och för indirekta innehav som kryptocertifikat.

Kravet omfattar även företag som under räkenskapsåret har förvärvat varor eller tjänster mot aktierelaterade ersättningar. Det gäller också företag med emitterade skuldebrev som kan regleras med egetkapitalinstrument eller liknande sammansatta finansiella instrument.

Det finns också ytterligare begränsningar för företag över en viss storleksgräns. De gäller inte de minsta företagen, som omfattas av lättnadsregeln.

Enligt Bokföringsnämnden omfattar lättnadsregeln företag som uppfyller högst ett av följande villkor: medelantal anställda över 3 under vartdera av de två senaste räkenskapsåren, balansomslutning över 1,5 miljoner kronor under vartdera av de två senaste räkenskapsåren, eller nettoomsättning över 3 miljoner kronor under vartdera av de två senaste räkenskapsåren.

Företag som inte omfattas av lättnadsregeln och vars byggnader genererar minst 75 procent av nettoomsättningen får inte längre tillämpa K2. Exempel är uthyrning av bostäder eller lokaler eller rumsuthyrning i hotellverksamhet. Detsamma gäller företag med en väsentlig uppskjuten skatteskuld.

Undantag finns för företag som redan tillämpar K2 och som normalt inte omfattas av dessa två begränsningar. De får fortsätta med K2. Med normalt avses mer än något eller några enstaka år.

Ett byte från K2 till K3 får direkta avskrivningskonsekvenser. I K3 blir komponentavskrivning aktuellt när förutsättningarna är uppfyllda. Nyttjandeperioden för immateriella tillgångar som bygger på avtal eller juridiska rättigheter måste begränsas till avtals- och rättighetstiden. Egenutvecklade immateriella utgifter kan aktiveras och skrivas av i stället för att kostnadsföras.

Större företag ska tillämpa K3. Det gäller företag med värdepapper på reglerad marknad, eller företag som under två år i rad uppfyller mer än ett av: fler än 50 anställda, mer än 40 miljoner kronor i balansomslutning eller mer än 80 miljoner kronor i nettoomsättning.

BFNAR 2025:2, 2025:3 och 2025:4 innehåller ändringarna. De bör kontrolleras i sin helhet vid tillämpning på ett enskilt fall.

Begränsningar som påverkar K2-tillämpning från 2026

Hur du avgör vilket regelverk som gäller – steg-för-steg

Praktiska konsekvenser för bokslutet och vanliga fallgropar

Vilket regelverk gäller? Kontrollera om företaget från räkenskapsår som inleds efter 31 december 2025 tillhör någon av de kategorier som enligt Bokföringsnämnden inte längre får tillämpa K2 och därför måste gå över till K3.

Nyttjandeperiod: BAS anger att K2 ser nyttjandeperioden som den period företaget räknar med att använda tillgången. I K3 avser nyttjandeperioden för materiella tillgångar den period tillgången förväntas vara tillgänglig för användning. När K3 tillämpas på immateriella tillgångar får nyttjandeperioden inte överstiga avtals- eller rättighetstiden, och förlängningsperioder ingår bara om belägg finns för förlängning utan betydande utgifter.

Starttidpunkt: BAS anger att K2 startar avskrivningen det räkenskapsår tillgången börjar användas. K3 startar i stället när en materiell tillgång är redo att användas.

Komponenter: BAS anger att komponentavskrivning är förbjuden i K2. I K3 krävs den under vissa förutsättningar och är aldrig förbjuden. En byggnad som i K2 kan skrivas av som en enhet kan i K3 behöva delas upp i komponenter med olika nyttjandeperioder.

Immateriella tillgångar: FAR anger att K2 inte tillåter aktivering av egenutvecklade immateriella tillgångar. I K3 får de redovisas som tillgång när kriterierna är uppfyllda, vilket påverkar avskrivningsunderlaget.

Vanliga fallgropar: att använda samma avskrivningsstart i K2 och K3 trots att K2 utgår från faktisk användning och K3 från möjlig användning; att inte dokumentera belägg för förlängningsperioder för K3-immateriella tillgångar; att försöka komponentavskriva enligt K2; samt att missa att verksamheten kan omfattas av de nya K2-begränsningarna från 2026.

Dokumentera avskrivningsplan, nyttjandeperioder, restvärden och eventuella komponenter i bokslutsdokumentationen så att bedömningarna går att följa upp och motivera i årsredovisningen.

Viktiga punkter att kontrollera vid bokslut 2026